Pärlor och fyrverkerier

Hej,

Ja jag blev så klart grundlurad av Björn, den fulingen:) Ibland känner han mig för väl. Nåväl det får tas igen nästa gång. Jag njuter nu av ett jätte fint pärlhalsband. Det är kul att kunna sätta på sig det och vips så känner man sig genast lite snyggare klädd. Rekommenderas varmt.

Tyr mår nu nästan bra. Det är bara lite snorigt och hostigt kvar. Annars känns han mer som vanligt nu. Han vill bara undersöka och göra det han inte får. Upptäcks lusten är på topp och det är ju som det ska vara så... ni hör ingen klagan här inte när Tyr för 72:a gången öppnar skåpet under diskbänken där vi sorterar flaskor och al-burkar. Trots att han vet att han inte får plus att vi sitter vid bordet och övervakar...

Så till sommarfestival fyrverkerierna. Det skulle vara ca 4000st som skulle skjutas upp vid mörkrets inbrott (kan man säga så?). Vi mötte upp Setsu-san ,min japanska sensei, en indonesisk kille och en vietnamesisk kille, också studenter till Setsu-san, vid Tenmaya för att inhandla lite picknick mat. Sen gick vi vidare till floden där fyrverkerierna skulle skjutas upp. Setsu-san hade fixat en plats tvärs över floden från uppskjutningen där vi hade perfekt utsikt. Dit kom sen några flera av Setsu-sans vänner och vi åt tillsammans. Sen började fyrverkerierna. Tyr tyckte inte om det höga ljuden. Därför hade vi med hörselskydd som han dock inte ville ha på sig. Han vande sig dock som tur var och somnade lite mellan varven. Jag säger mellan varven för det höll på jätte länge med små pauser emellan för att röken skulle försvinna från himlen. Det var riktigt pampigt och vi såg som sagt var jätte bra. Förutom när de andra studenterna bestämde sig för att de ville stå framför fyrverkerierna och bli fotade. Det hände inte bara en gång utan flera och Björn som satt bakom dem blev lite störd av det hela. Som avslutning på det hela så började det stört regna men det var alldeles på slutet så det gjorde inte så mycket. Det blev lite svalare så det var skönt. Vi promenerade sen hem med Tyr sovande i vagnen i regnet, efter att ha tackat Setstu-san så mycket för att hon bjöd med oss.

Japanerna är så snälla och vänliga många gånger. I tisdags fick Tyr och jag 4 stora (alla här är jätte stora) persikor i present av Fud-yan. Jätte gulligt och jätte smaskigt. Okayama är ju kännt för sina persikor. De har t o m en historia om Momotario (persiko(momo)pojken).

Nu har vi börjat packa så smått och Björn är inne på sin näst sista jobbdag innan semestern - jätte skönt tycker vi alla.

Ikväll har jag sista lektionen med Setsu-san innan vi åker och jag har väl förberett mig hyfsat så...

Inga bilder just nu för kameran har Björn.

Ha det bra så ses vi snart.

/Mia